Vi har aldrig haft fler hjälpmedel i både vår vardag och i våra yrken. Teknik och innovationer hjälper oss spara tid med mindre energi förbrukad. Skönt tänker vi och är snabba på att ta till oss hjälpmedlen.
Men längst vägen är det något vi förlorar, vår kontakt med naturen. Platsen vi faktiskt kommer ifrån och är skapade att handskas med.
Vi köper mat utan att veta vad den kommer ifrån, vi slänger matrester utan att tänka på vart det tar vägen, vi kan handla vad vi vill så gott som när vi vill, men ändå lever vi långt ifrån det som gör oss mänskliga.
Att tillbringa mer tid framför skärmen gör oss inte mer mänskliga eller medvetna om vem vi egentligen är. Det finns ingen personlig tillväxt att hämta i teknik och innovation. Bara tid och energi att spara.
Genom att lita för mycket på teknik så begränsar vi faktiskt potentialen i hur det skulle kunna vara. Att förbruka mer energi under en dag bygger kroppen, att inte låta tekniken göra saker för dig ger dig ny fördjupad kunskap.
Vi som är vuxna blir drabbade men för våra barn är situationen faktiskt mycket mer allvarlig. I en studie gjord av Karlstad universitet (SELMA-Studien) så är barn som inte är fysiskt aktiva sämre på motoriska färdigheter vilket ger dem både sämre hälsa och möjligheter senare i livet.
Våra barn har inget minne av hur livet utan tekniska hjälpmedel faktiskt ser ut. Det är en naturlig del av deras tillvaro. Jag är säker på att vi i framtiden får ta konsekvensen av detta och att den nya vuxna generationen kommer ha ett helt annorlunda synsätt på vad livet faktiskt är – ett mindre biologisk mänskligt, mer teknikbaserat liv där både kompetens och arbete överlåts åt maskiner.
Kommer nya tekniska lösningar att hjälpa oss människor att återknyta till vår biologiska natur?
Jag ser ingen tydlig trend som pekar åt det hållet, att vi skulle börja överge teknik för att ta tillbaka kontroll och kunskap i vår vardag. Det skulle kunna ses som en trend att fler vill börja odla och vistas mer i naturen men det räcker inte när resten av vår tillvaro blir mer och mer teknikberoende.
Måste avsluta med att poängtera att jag personligen inte bara ser dystert på framtiden. AI ger oss möjligheten att skapa en ljusare framtid där innovationer spottas ut och tar hela mänskligheten till nya höjder. Leva längre, friskare, rikare mm. Men någonstans i mitt bakhuvud finns ändå känslan att vi har tappat det mänskliga.
Till vem skapar vi allting?
Vi kommer leva i summan av alla nya innovationer och samhället måste anpassa sig till vad befolkningen gör.
Detta är min personliga åsikt men förhoppningsvis kan det få även dig att tänka efter hur du ser din mänsklighet i din vardag. Stannar du upp och reflekterar om de färdigheter du överlåter till teknik?
